Frågor och svar

Utbildning/företag/jobb:

Vad gick du för linje på gymnasiet?

Jag gick en snabb sväng på Naturbruksgymnasiet i Töreboda, en något längre sväng på samhällsprogrammet i Vara och slutade sedan upp på omvårdnadsprogrammet i Lidköping som jag också slutförde.

Jag undrar hur det går för ljuvali? Hur marknadsför du sidan mer än på bloggen?

Jag känner mig fortfarande väldigt ny som företagare och jag lär mig ständigt nya saker om min verksamhet men jo, det går framåt och jag känner mig riktigt peppad inför framtiden. Än så länge har jag skött marknadsföringen enbart via bloggen så det finns mycket kvar att hämta.

Ska du börja jobba snart eller plugga vidare?

Hihi, tänk att detta kommer jag nog behöva dras med så länge jag bloggar. Jag jobbar! Läsa vill jag också passa på att göra medan tiden finns och jag har precis sökt en kurs på 30 högskolepoäng, den låg som ”öppen för sen anmälan” så det är ju inte alls säkert att jag får en plats. Men jag har iallafall sökt! Och det är en mycket bra början.

Vad är det bästa med att driva företag? Jag tycker sånt är så roligt att veta då jag själv är lite intresserad!

Det bästa med att driva eget måste vara friheten. Att jag bestämmer över mig själv och slipper springa i det omtalade ekorrhjulet, styrd av andra. Att få vara kreativ, göra det som jag faktiskt vill göra. Jag är min egen lyckas smed och även om det krävs en stor portion självdiciplin (vilket inte är min starkaste sida) så älskar jag det.

Skönhet:

Vill bara säga att ditt hår är hur fint som helst! Tjockt, fylligt, långt och ändå ser det inte det minsta slitet eller torrt ut. Hur gör du? Jag har själv långt och tjockt hår men det blir snabbt slitet och torrt.

Tack! Jag gör inget särskilt egentligen, har alltid haft ett tjockt och tåligt hår som växer snabbt. Men rätt torrt är det faktiskt, och slitet med. Jag går väldigt sällan till frisören, och produkter jag tycker om är bland andra Joico ”body luxe volumizing” shampoo och balsam, samt Moroccanoil. Just nu har jag en riktigt bra period vad gäller håret, ska bli intressant att se hur det blir efter förlossningen, sist tappade jag sjukt mycket.

Jag skulle gärna vilja veta var i Göteborg du gick och fick din spray-tan innan du flyttade till Skåne?

Marlene som driver Sugarskin bodde liksom jag i Göteborg då och det var alltså hos henne som jag fick min spraytanning. Sugarskin finns i Malmö och Stockholm nu. Kika gärna in på hemsidan, där kan ni läsa mer och även boka tid.

Blandat:

Har för mig du i nåt inlägg skrev att du spelat fotboll en gång i tiden.
I vilket lag? (Vi kanske spelade mot varandra).

Jag spelade i IFK Emtunga.

Jag bor i Lund och är så himla sugen på att fiska! Fiskade mycket med släkt & familj förr, och är sugen på att fånga en och annan firre. Har för mig att du gillar att fiska? Tänkte höra om du har tips på några bra ställen att både meta och kasta på i trakten?

Att fiska är bland det bästa jag vet och det är således en skam att jag inte kan ge dig något bra svar på frågan. Jag har knappt fiskat sedan jag flyttade hit, tråkigt med tanke på närheten till havet och allt. De enda ställena jag har varit på är Lernacken vid öresundsbron, där kan man om man ha tur få öring, gädda och torsk på kroken. Sedan har jag kastat lite på Limhamn/Ön. Ingen lycka för mig, dock för herren intill som landade både makrill, torsk och sandskädda. Fan vad underbart det är! Någon annan där ute som har fiskeställen att dela med sig av? Jag är jättesugen att åka med fiskebåten som utgår från Limhamn, fyra timmar på havet kostar tre hundra per skalle och då blir man försedd med allt som behövs. Tyvärr har jag ingen i min närhet som direkt delar mitt intresse. Vore kul att åka ut ett gäng!

Värsta och bästa som har hänt dig?

Min pappas död – Min dotters födelse.

Vad använder du för kamera?

Canon EOS 500D + 50 mm f/1.8 II.

Knögglar eller viker du toapappret haha?

Viker, vissa gånger mer noggrant än andra. Ibland är pappret slut, då får man helt enkelt ta det som ligger närmast. Haha.

Vilka är dina bästa egenskaper?

Lyhörd, empatisk, lättsam.

Förlåt för störd fråga men; pruttar du framför din kille?Läste på en tjejs blogg för nåt år sen hur äckligt det var om man gjorde det för det var ”inget tjejer gör” men hallå? Vi är inte bara kvinnor vi är ju människor också! Men det är nåt jag tänker på ibland, vilka som gör det och vilka som inte gör det. Jag gör det!

Jag är och har aldrig varit någon pruttig person, inte min kille heller. Men fis på du! Om du vill.

Vad tror du händer när man dör?

Jag önskar så att det finns en plats där vi alla möts igen, men en del av mig säger att när vi dör är det just det vi gör.
Ett ljus som blåses ut!

Är du är på g med en bok? (Du skriver verkligen så bra så jag skulle köpa den på dirren).

Tack! Men nej, det är jag inte. Jag fick för mig att jag skulle skriva en bok om att förlora en förälder i suicid. Tiden innan, under och efter. Om kaoset, sorgen och saknaden men också om det härliga i att börja skratta igen, känna lycka, glädje och framtidhopp. Jag började skriva och fick väl ihop en sisådär 40 sidor, sedan tog det stopp. Hur gör folk?

Familjeliv:

Är du sugen på en till liten?

Ja! Och jag skulle nog säga att lille som nu växer och gror i magen var ytterst planerad från bådas sida, även om det inte var något vi sa rätt ut.

Hur tänker du/ni kring fler barn? Vad tycker ni är bra ålderskillnad mellan syskon?

Jag har alltid sagt att drömmen vore att ha tre-fyra barn, tiden får utvisa om det blir så eller om vi känner oss ”nöjda” med två. Man ska trots allt orka med – nu men också sen, och jag kan känna redan nu, med en buse, att det är…vad ska man säga…lite småtufft periodvis. Något jag har tänkt en del på är hur lång tid det faktiskt tar att bära barn och sedan ”komma tillbaka” efteråt. Som i mitt fall, först gravid i tio månader följt av amning (förvisso självvalt) under två år och fem månader vilket tillsammans blir drygt tre år. Det var inte förrän alldeles nyligen som jag började känna mig som mig själv (om man nu kan säga så) igen – och nu är jag gravid igen. Haha! Tänk då om man ska ha fyra barn. Men det är underbart, det är det verkligen och jag är så obeskrivligt lycklig över vår dotter och kommande son. Mayia har precis fyllt 3 år när lillebror kommer, det tycker jag är en bra åldersskillnad mellan syskon.

Jag hoppas den här frågan inte blir för personlig. Hur resonerar ni kring framtida skola för er dotter? Känner ni att ni gärna vill bo kvar i Malmö eller drömmer ni/du om att flytta någon annanstans? Anledningen till att jag undrar är för att jag själv bor i Malmö sen 5 år tillbaka och börjar fundera lite på hur jag vill att framtiden ska se ut. Jag vill gärna bo kvar i Skåne men vill flytta ifrån stan när min lille ska börja skolan, dels på grund av vad man hört och läst om skolorna här (dåligt med resurser bla), men också för att jag drömmer om landet och aldrig riktigt har varit en storstadstjej, men här är jag ändå och jag trivs, just nu iaf.

Jag är absolut igen storstadstjej heller, trivs bäst ute på landet men med närhet till civilisationen. Vi pratar mycket om detta just nu! Vad vill vi, och vad är egentligen bäst för våra barn? Det är svårt. Vi trivs här! Jag saknar alla där hemma och vill väl egentligen bo närmare, just för de spontana mötenas skull, men samtidigt får Mayia det bästa av två världar som det är nu. Hon får smaka på staden och ta del av allt som den har att erbjuda samtidigt som hon har möjligheten att åka till kusinerna ibland, leka, rida, hämta in ägg från hönshuset och allt det där. Jag tycker att en stad som Malmö har mer att erbjuda, speciellt då vi ju som sagt har en fot på landet. Kanske är det bättre att hon väljer att lämna staden för landet, än landet för staden, när det beger sig? Om hon nu skulle vilja flytta. Jag vet inte. Vi vet inte. Men det gäller att bestämma sig för när ungarna väl börjat skolan vill man inte gärna börja dra upp rötterna. Vad gäller skola så finns ju Lund!

Hur ”reagerade” Charlie när Mayia kom till er familj? Avundsjuka?

Vi märkte ingen skillnad alls på Charlie men han har aldrig varit särskilt glad i barn. Surgubben!

Mina föräldrar fick mig när de nästan var 40, så jag undrar, hur är livet som relativt ung mamma? Själv vill jag gärna skaffa barn snart.

Jag var 22 år när min dotter föddes och har aldrig sett mig själv som en vidare ung mamma. Jag ångrar inte en sekund och har aldrig avstått från att göra något jag verkligen vill, på grund av att jag har barn. De flesta tycker att det innebär en enormt stor omställning att bli förälder, det tyckte inte jag. Kanske drabbas jag av den omtalade tvåbarnschocken istället, haha, vi får väl se.

Kan du tänka dig att flytta tillbaka till dina hemtrakter eller planerar ni att stanna i Malmö?

Det känns som att vad som helst kan hända, förhoppningsvis ser vi klarare på den frågan när lillebror har kommit.

Du har ju valt att inte visa några bilder på Mayia, respekterar det verkligen! Men jag har alltid undrat varför?

När föräldrar som bloggar om sina barn får kommentarer som ”fy fan vilken ful jävla unge, stackars liten” så rasar folk. I nästa stund kan man läsa ”VARFÖR lägger du inte ut bilder på ditt barn, så konstigt ju, kan nästan tro att du skäms över henne” inne hos mig. Är inte det komiskt? Jag skäms inte över Mayia. Jag älskar henne högt, och även om det inte nödvändigtvis behöver vara så att hon på något sätt far illa av att synas på nätet så är det mitt ansvar att skydda hennes integritet på det sätt som jag tror är bäst och alltid tänka efter både en och två gånger innan jag publicerar exempelvis bilder av henne på internet. Det är ingen big deal för oss. Vi har bara lyssnat till vår magkänsla fullt ut och om den någon gång skulle säga till oss att det är okej att lägga ut exempelvis en bild, ja men då kanske gör vi det. Jag måste ändå säga, ur ett själviskt perspektiv, att det är oerhört skönt att slippa kommentarer som ovan, för sådana kommentarer hade garanterat kommit. Det vet jag, efter alla dessa år. Är det värt det?

Graviditet/förlossning:

Har du känt dig mer ”harmonisk” under denna graviditet och känner du dig lugnare inför förlossningen i jämförelse med första?

Nej, nästan tvärt om, faktiskt. Jag är lugn och ser verkligen fram emot förlossningen men eftersom min första graviditet och förlossning var som en dröm (typ) känns det osannolikt att förlossningen som kommer nu kan gå lika bra. Och hur skulle jag hantera det? Jag jämför graviditeterna som är lika men olika och skapar egna resultat för hur nästa förlossning eventuellt kommer att bli. Senast för några timmar sedan satt jag och funderade över detta med moderkakans placering, den sitter ju i framvägg denna gången, i bakvägg förra och efter lite research vet jag nu att en moderkaka i bakvägg är det som anses mest optimalt. Det har nämligen visat sig att bebisar gärna ligger med huvudet vänt mot moderkakan, liksom gosar in sig i den, så har man den i bakvägg ligger bebisen alltså med ansiktet vänt mot din rygg, vilket tydligen är den position man helst vill att bebisen ska ha under förlossningen. Hur mycket sanning det ligger i detta vet inte jag, men det får mig sannerligen att tänka på allt, som i jämförelse med min första förlossning, kan bli annorlunda denna gång.

Hej! Jag väntar en liten flicka nu den 2/8 och är lite nyfiken på eventuella tips du har inför förlossningen. Jag är verkligen megataggad och inte alls speciellt nervös. Planen just nu är att enbart ha lustgas samt kanske varma duschar/bad, men håller epidural öppet som förslag.. om det skulle behövas. Tillbaka till frågan.. som sagt.. dina bästa tips inför en ”bra” förlossning. Tycker jag förberett mig väl med profylax, böcker och dylikt.. men jag anser
att man aldrig kan ha för mycket tips! Så shoot!

Grattis till flickan! Jag tycker att du verkar ha en riktigt bra inställning till den kommande förlossningen. Att förbereda sig är mycket viktigt, lika viktigt som det är att ha i åtanke att det inte alltid blir som man tänkt, men att det också är helt okej. Förlossningens största fiende är rädslan. En mamma med en negativ upplevelse i bagaget förknippar ofta en förlossning med kaos och okontrollerad smärta och räds automatiskt inför nästa, som hon kanske till och med avstår ifrån då hon inte vågar gå igenom en förlossning igen. Det hon många gånger inte vet är att det inte alls var känslorna av en naturlig förlossningen hon upplevde, utan en effekt av stark rädsla. Rädsla som i sin tur leder till spänning som leder till mer smärta, mer rädsla, mer spänning och ytterligare smärta. Kroppen låser sig. Kaos! En neagtiv cykel, som om man är medveten om den, går att bryta. Emotionella reaktioner triggar kroppsliga uttryck och kroppsliga uttryck triggar emotionella reaktioner. När vi förstår sambanden kan vi medvetet ändra vårt kroppsliga beteende från det stressiga till det lugna och trygga. När vi befinner oss i ”lugn och ro” vågar vi föda och kroppen har störst förutsättningar att göra det. Att skapa sig en förståelse för det som faktiskt händer under en förlossning och i vår kropp tror jag är mycket viktigt. Vad händer när jag blir rädd, och vilka känslor och tankar kan komma då? Med det med sig finns det egentligen inte så mycket att vara rädd för, även om viss rädsla, oro och spänning periodvis kommer att finnas där. Det vore konstigt annars. Du behöver bara acceptera det och våga göra motstånd till din första impuls, istället för att kämpa emot, följ med din kropp. Rymm inte från smärtan, ta emot den, var nyfiken och känn på den, arbeta med den. Den är inte farlig! Glöm aldrig det. Ju starkare värkar/smärta desto bättre, haha. Nu jädrar ska du få möta din bebis! Slappna av, andas, tänk positiva tankar. Att skratta mellan varven är inte heller fel, det dyker lätt upp komiska situationer att skämta kring, får kroppen att slappna av och lättare öppna upp.

Det är lätt att stundtals tappa tron, känna att förlossningen står stilla och aldrig kommer att ta slut. Den tar slut! Och varje värk gör verkligen nytta, även om det kanske inte känns så. Du kan se förlossningen som ett rep med knutar, i slutet av repet finns din bebis och för varje värk du gör drar du en knut närmare dig. Alla värkar behövs och gör nytta! Inget är förgäves. Tänk på det och lycka till! Ha ett öppet sinne och flyt med.

Blev lite nyfiken på en sak bara, eftersom jag inte riktigt vet vad jag tycker själv: Varför valde ni att ta reda på könet? Vissa vill ju det medan andra tycker att det ska vara ”livets överraskning”.

För oss är det självklart att ta reda på könet, om det är möjligt. Inte för att könet spelar någon roll, mer för att barnet där inne ska bli mer än bara den/det. Vår dotter eller son, hon eller han! Varför dra ut på lyckan? Det blir livets stora överraskning oavsett vad, det blir det verkligen. Och man kan ju faktiskt aldrig veta till hundra procent heller, förrän man får se det med egna ögon. När jag fick upp Mayia på bröstet var bara det så stort att jag inte hade märkt om hon så vore femkönad. Jag var fullt upptagen av stunden, av hennes näpna blick, små tår och håriga öron. Sedan såg vi könet och kände samma stora lycka och pirr som när vi först fick veta. Wow! En tjej! Två stora lyckomoment. Livets stora överraskning!

  1. Jag gick också på Naturbruksgymnasiet i Töreboda och gick första terminen. Varför gick bara du en snabb sväng? 🙂

  2. Måste bara säga att jag har MYCKET svårt att tro att nån skulle skriva något fult om lilla Mayia <3 Är världen så hemsk så borde vi sjutton inte blogga alls =(( Kul läsning annars! Hoppas såklart att vi kan komma närmare varandra Stina. Hade inte suttit fel att få bli lite spontan igen. Kraam <3

  3. Emma skriver:

    Vi har den gråa färgen på vår ektorpssoffa och gillar den skarpt… Har nästan allt vit här hemma älskar vit men har 2 små tjejer på 1 och 3 så vit soffa nja:) har haft den i ett år ca och den ser bra ut:)

  4. Såg din kommentar ang. fiskebåten som åker från Limhamn. Jag antar att du menar Pellebåten? Har åkt med den två gånger och jag säger bara: gör det INTE!
    Pelle som äger båten är bara ute efter pengar så han tar in så mycket människor som det bara går. Man får trängas med andra fiskare under hela turen och halva tiden (om inte mer) går åt till att trassla sig ur varandras fisketrådar.
    Jag har istället blivit tipsad om Landskronabåten. Där har dem redan bestämda platser och alla får lika mycket utrymme. Där ska man tydligen få mer fisk också, så den båten ska jag åka med någon dag! 🙂

    Kram

  5. Hanna skriver:

    Jag gick ut från gymnasiet i Lidköping igår, 13/6! 😀 häftigt att du oxå sprungit ut där! 😀

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..