Drömmen om ett barn

Det är med tårade ögon och en varm känsla inombords jag följer den nya serien. Vad fint att det för en gång skull görs en dokumentär som skildrar den ofattbart svåra och långa väg mot ett efterlängtat barn som så många i vårt avlånga land faktiskt tvingas gå. Oftast är det fina förlossningar vi får se på teve, underbart på alla sätt såklart men resan dit är inte alltid så enkel. Ibland känns det som att inget tas så lätt på foten som just detta med barn. Det är ju något man bara får. Nej förresten. Det är något man SKAFFAR! ”Ska inte ni skaffa barn snart då…” är en fråga som ofta ställs, helt utan tanke på att vissa kanske inget hellre vill, men inte kan. Många planerar att de ska få barn om drygt ett år, för att det passar så bra då, eller det med att ha syskon med två år emellan. Ett barn är inget man skaffar, det är något man välsignas med. Det är verkligen det och för att verkligen förstå innebörden av det så måste man nog ha vandrat ett par mil i dessa människors skor, som kämpat och kämpar, som längtar… För det krävs en enorm styrka och ja, vem vet, kanske är jag själv precis i början av den svåra och långa vägen, kanske är det vi som står där om ett par år undrar varför det inte går. Bara för att jag välsignats med ett barn är det inte säkert att jag blir det med två eller åtminstone inte lika ”lätt”. Jag undrar om jag hade orkat så som ni, kanske hade jag det… För vad gör man inte? För att få det där lilla knyttet i sin famn. Vad ni än gör, ge aldrig upp hoppet! ♥

  1. Josefin skriver:

    Renée
    Jag glömde skriva att jag fick levaxin för mitt hormonfel.

  2. Josefin skriver:

    Renée:

    Jag har fått olika för att försöka få mens (provera och ett annat preparat som min gyn ansåg var säkrare om jag mot all förmodan hade blivit gravid, men jag kom inte ihåg just nu vad den hette).

    Sedan har jag ätit pergotime och serpafar (typ liknande som pergotime).

    Saknar du mens, eller både mens och äl? Har du testat munkpeppar? Jag tror absolut på naturläkemedel, och enligt min gyn var det ofarligt att testa. Hon var positiv till att jag även skulle försöka med naturläkemedel.

    Du kan få min mail om du vill skriva lite mer om hur det är för dig?

  3. Josefin skriver:

    Amanda: Vad gullig du är som blev berörd av min kommentar och att du orkade läsa 🙂 det blev längre än jag tänkt mig men när jag väl började skriva så blev det långt 🙂

    Jag förstår att du längtar, och jag kan säga att du har nåt underbart framför dig den dagen din sambo också är redo. Att vara mamma är så underbart att det inte går att beskriva. Hoppas att din sambo är redo snart och att det går bättre för din syster så att hon får behålla bebisen i magen.

    Tack för ditt grattis och att du glädjer dig åt vår lycka.

    Kramar

  4. Renée skriver:

    Josefin: Jag har samma problem som du beskriver i din kommentar!
    Vad fick du för hormontabletter?

  5. Sarah skriver:

    Jättebra skrivet Stina!
    Vi är ofrivilligt barnlösa, jag är 23 år och vi är mitt inne i IVF-processen. Det ÄR en sorg att inte kunna få barn på egen hand. Det ÄR väldigt tufft att genomgå hormonbehandlingar (att ta sprutor på sig själv varje dag i ett par veckor) med alla biverkningar som det medför och sedan gå igenom ett smärtsamt äggplock. Men det jobbigaste är att möta all okunskap som omgivningen visar. Alla dumma kommentarer som gör att man bara vill springa hem och gråta. Vi har försökt bli gravida i två och ett halvt år och ibland känns det fruktansvärt tungt. Tungt med allt oförstånd från folk runtomkring och tungt att det går så enkelt för ”alla” andra. Tungt att orken, lusten och vilja att umgås med nära och kära inte finns där. Jag blev så glad när jag såg att du skrivit om ämnet!

Lämna ett svar till Renée Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..